Zephyr - en go' gubbe!
Mmm! Årets första jordgubbe är skördad!
Zephyr heter plantan, och kommer ursprungligen från Danmark (1965). Det är en tidig sort med fina, medelstora bär. Härdig och ger bra avkastning. Går att odla i zon I-VI (i stort sett hela landet med andra ord). Enligt Wikipedia så mognar Zephyr 20-25 juni i mellersta Sverige, vilket måste betyda att vi bor i södra Sverige eftersom den där mognar cirka en vecka tidigare än angivna dagar. Gött!
Zephyr
Första gubben var mycket god! Kanske 8:a av 10 möjliga. Hade det varit en solig dag, då himlen var blå och gubben var solvarm, då hade det säkert blivit ett högre betyg.
Det är bara en utav mina Zephyrplantor som ens varit i närheten av att ge mogna bär än så länge, och det tror jag beror på att just denna planta bor i en odlingsbänk uppe på mitt berg. De andra sitter i en smultronkruka, där jorden torkar ut snabbare. Men, även de plantorna är på G!
De andra plantorna jag har är Polka från Holland (medelsen sort) och Bounty från Kanada (sen sort). Dessa tre fyller min smultronkruka, och en av varje sort finns i odlingsbänken. Känner att jag saknar en svensk sort. Någon som har Lina och vill dela med sig?
Smultronkrukan full av jordgubbar!
Spana in de snygga och mycket passande krukfötterna (se bilden ovan) jag fick av älskade mormor i helgen! Man skulle kunna tro att de är köpta tillsammans med krukan och fatet!
I helgen ska jag ordna med ett gäng småkrukor som jag kan låta revorna få fäste i. Då kommer jag ha tillräckligt med plantor i höst för att kunna anlägga ett riktigt jordgubbsland!
Nu är det dags att dekorera en macka med lite nyskördad ruccola!
Höres!
Mer plantor åt folket!
Oj, oj, oj... Har man inte tillräckligt med jobb, så skaffar man det enkelt!
Vi var hos min systerson Oliver på 3-årskalas idag (sjukt gott fika som min syster bakat, förresten), och på vägen hem tänkte vi ta en snabb sväng förbi älskade mormor och morfar. Det är så trevligt att bara hälsa på en liten stund och tjöta lite. Dessutom tänkte jag passa på att ta med mig en gammal, bucklig zinkbalja som jag fått av mormor.
Vi hann inte mer än komma dit (vi hann inte ens sätta oss ner) förrän min hjärna gick igång på alla växter och krukor! En zinkbalja fick snabbt sällskap av en smultronkruka, en zinkvattenkanna, ett antal lerkrukor, en zinkkruka, ett par självvattnande krukor, en trasig lerkruka (?!?), osv.
Diverse hittegods från mormor och morfar.
Min älskling Ulrik insåg att det var en del att bära ner till bilen, så han satte igång att kånka. Då passade jag på att knyta upp långklänningen (passande trädgårdsarbetskläder) och började gräva upp plantor till höger och vänster. Mormor rensade rent ordentligt mellan stengången och deras upphöjda rabatt och resultatet av det blev massor av aklejor i olika färger, samt klockruta i mängder.
Blomfyllt baksäte.
Givetvis så slutade vi inte med akleja och klockruta, utan uppgrävningen fortsatte med vita smultron (perfekt till smultronkrukan jag fick med mig), stjärnflocka, spansk körvel, tremastare, rosenkvitten, gullbåge, strandiris (till min granne) och en liten, liten passionsblomma. Tusen tack, mormor!
Väl hemma var det bara att sätta allt i vatten en stund, och sedan hitta en bra plats att sätta allt på tills vi vet vart vi egentligen vill ha det. Hmm... Såklart! Vi har ju rabatten vid vår fantastiska murgröna! Den huserar i dagsläget rosor, pioner, vallmo, malva, astilbe, buxbom, prästkragar,gladioler och ett kiwiträd. Oj, det låter som en hel del, ändå är rabatten nästan helt tom.
Murgrönarabatten före.
Vi kallar rabatten för murgrönarabatten då där växer en gammal, otroligt häftig murgröna intill berget, och vi vet inte riktigt vad vi vill göra med den i framtiden. Det vi dock vet är att den innehåller allt för spridda färger, och att den SKA göras om i framtiden. Vad passar då bättre än att plantera dit lite plantor som behöver ett tillfälligt hem?!
Murgrönarabatten efter.
De vita smultronen som inte fick plats i smultronkrukan får givetvis också bo i murgrönarabatten så länge, och gullbågen har fått en plats på bergsrabatten. Perfekt!
Nu får jag vänta på att mitt nässelvatten ska bli klart, så jag kan börja gödsla alla blommor och grönsaker som vill ha lite extra näring. Väntar med spänning att få uppleva den stank som tydligen uppstår då nässlorna löses upp i vattnet. Får väl sätta en klämma på näsan när jag vattnar.
Nässelvatten på G.
Visst är det härligt hur man, istället för att åka till en plantskola och köpa växter för flera hundra (flera tusen blir det snabbt), kan dela med sig av plantor! Om jag har något som någon vill ha, så hoppas jag att jag kan dela med mig utav det, på samma sätt som älskade mormor delar med sig till mig! Det känns så bra att kunna ta vara på fina plantor som någon har skött om med kärlek! Och alla dessa krukor! Några utav de jag fick med mig hem är lite spruckna, eller rent av saknar stora bitar, men vad gör det?! De fungerar att plantera i, de fyller sin funktion, och man ser att de har varit väl använda i någons trädgård! Härligt!
Stick nu ner händerna i jorden och skita ner er! Och glöm för all del inte att dela med er av lite av varje här i livet! Kanske ska du ta med dig en stickling i gå-bort-present nästa gång du är bjuden på middag?
Projekt: altan - del 2
Vi spenderade hela sommaren 2010 med vår lilla, rangliga veranda. Den var guld värd på soliga dagar, då vi kunde komma in i skuggan under tak och söka lite svalka. Även regniga dagar är det riktigt njutbart att under tak kunna krypa ihop i en stol med en filt över benen och en kopp te i handen!
Men, allting har ett slut, och 4:e september 2010 var det slutet för vår veranda.
Bortplockad veranda. Endast grillplatån är kvar.
Vi hittade mycket spännande prylar under verandan. Bland annat mängder av gamla engångstallrikar (typ fiskgratängsutseende), skruv och spik till förbannelse, ett gammal Gustavsbergskaffefat i flintporslin...
Kaffefatet är numera Misties matfat!
...gamla plintar utan funktion, avklippta elkablar som leder in i huset någonstans, brädor, plastpåsar...
Perfektionist som jag är, så hade jag ALDRIG lämnad det så här under en veranda. Även om sannolikheten är liten att någon någonsin ser det...
Vi reagerade ju på hur slarvigt verandan var uppsågad efter att de bytt tak och satt dit stolpar som stöttar taket. Men snacka om att vi reagerade på hur de har försökt stötta upp plintarna som håller pelarna! Stenar och brädor som är fastklämda för att plintarna inte ska glida in mot huset. Och ja, stolpen i mitten ÄR så sned som den ser ut på bilden.
Gammalt regelverk till verandan. Lägg märke till vår ytliga vattenledning som svänger runt brunnen. Tur vi har en liten värmeslinga i den.
Tja, mer spännande än så blir det nog inte när man plockar isär en gammal veranda. Vi sparade några hela partier som vi hade som plattform under verandadörren till vardagsrummet. Skönt att slippa sätta ner fötterna direkt i jorden om man vill ut.
Nästa del i altanprojektet blir rent ut sagt skitigt! Är det något vi har gott om i vår trädgård så är det blålera.
Men jag skulle kunna tro att det blir ett inlägg om dräneringen innan dess, för dessa två projekt går ju lite hand i hand, och det är ju på grund av (eller tack vare) dräneringen som vi tog tag i altanbygget.
Fortsättning följer...
/Fia
