Zephyr - en go' gubbe!
Mmm! Årets första jordgubbe är skördad!
Zephyr heter plantan, och kommer ursprungligen från Danmark (1965). Det är en tidig sort med fina, medelstora bär. Härdig och ger bra avkastning. Går att odla i zon I-VI (i stort sett hela landet med andra ord). Enligt Wikipedia så mognar Zephyr 20-25 juni i mellersta Sverige, vilket måste betyda att vi bor i södra Sverige eftersom den där mognar cirka en vecka tidigare än angivna dagar. Gött!
Zephyr
Första gubben var mycket god! Kanske 8:a av 10 möjliga. Hade det varit en solig dag, då himlen var blå och gubben var solvarm, då hade det säkert blivit ett högre betyg.
Det är bara en utav mina Zephyrplantor som ens varit i närheten av att ge mogna bär än så länge, och det tror jag beror på att just denna planta bor i en odlingsbänk uppe på mitt berg. De andra sitter i en smultronkruka, där jorden torkar ut snabbare. Men, även de plantorna är på G!
De andra plantorna jag har är Polka från Holland (medelsen sort) och Bounty från Kanada (sen sort). Dessa tre fyller min smultronkruka, och en av varje sort finns i odlingsbänken. Känner att jag saknar en svensk sort. Någon som har Lina och vill dela med sig?
Smultronkrukan full av jordgubbar!
Spana in de snygga och mycket passande krukfötterna (se bilden ovan) jag fick av älskade mormor i helgen! Man skulle kunna tro att de är köpta tillsammans med krukan och fatet!
I helgen ska jag ordna med ett gäng småkrukor som jag kan låta revorna få fäste i. Då kommer jag ha tillräckligt med plantor i höst för att kunna anlägga ett riktigt jordgubbsland!
Nu är det dags att dekorera en macka med lite nyskördad ruccola!
Höres!
Mer plantor åt folket!
Oj, oj, oj... Har man inte tillräckligt med jobb, så skaffar man det enkelt!
Vi var hos min systerson Oliver på 3-årskalas idag (sjukt gott fika som min syster bakat, förresten), och på vägen hem tänkte vi ta en snabb sväng förbi älskade mormor och morfar. Det är så trevligt att bara hälsa på en liten stund och tjöta lite. Dessutom tänkte jag passa på att ta med mig en gammal, bucklig zinkbalja som jag fått av mormor.
Vi hann inte mer än komma dit (vi hann inte ens sätta oss ner) förrän min hjärna gick igång på alla växter och krukor! En zinkbalja fick snabbt sällskap av en smultronkruka, en zinkvattenkanna, ett antal lerkrukor, en zinkkruka, ett par självvattnande krukor, en trasig lerkruka (?!?), osv.
Diverse hittegods från mormor och morfar.
Min älskling Ulrik insåg att det var en del att bära ner till bilen, så han satte igång att kånka. Då passade jag på att knyta upp långklänningen (passande trädgårdsarbetskläder) och började gräva upp plantor till höger och vänster. Mormor rensade rent ordentligt mellan stengången och deras upphöjda rabatt och resultatet av det blev massor av aklejor i olika färger, samt klockruta i mängder.
Blomfyllt baksäte.
Givetvis så slutade vi inte med akleja och klockruta, utan uppgrävningen fortsatte med vita smultron (perfekt till smultronkrukan jag fick med mig), stjärnflocka, spansk körvel, tremastare, rosenkvitten, gullbåge, strandiris (till min granne) och en liten, liten passionsblomma. Tusen tack, mormor!
Väl hemma var det bara att sätta allt i vatten en stund, och sedan hitta en bra plats att sätta allt på tills vi vet vart vi egentligen vill ha det. Hmm... Såklart! Vi har ju rabatten vid vår fantastiska murgröna! Den huserar i dagsläget rosor, pioner, vallmo, malva, astilbe, buxbom, prästkragar,gladioler och ett kiwiträd. Oj, det låter som en hel del, ändå är rabatten nästan helt tom.
Murgrönarabatten före.
Vi kallar rabatten för murgrönarabatten då där växer en gammal, otroligt häftig murgröna intill berget, och vi vet inte riktigt vad vi vill göra med den i framtiden. Det vi dock vet är att den innehåller allt för spridda färger, och att den SKA göras om i framtiden. Vad passar då bättre än att plantera dit lite plantor som behöver ett tillfälligt hem?!
Murgrönarabatten efter.
De vita smultronen som inte fick plats i smultronkrukan får givetvis också bo i murgrönarabatten så länge, och gullbågen har fått en plats på bergsrabatten. Perfekt!
Nu får jag vänta på att mitt nässelvatten ska bli klart, så jag kan börja gödsla alla blommor och grönsaker som vill ha lite extra näring. Väntar med spänning att få uppleva den stank som tydligen uppstår då nässlorna löses upp i vattnet. Får väl sätta en klämma på näsan när jag vattnar.
Nässelvatten på G.
Visst är det härligt hur man, istället för att åka till en plantskola och köpa växter för flera hundra (flera tusen blir det snabbt), kan dela med sig av plantor! Om jag har något som någon vill ha, så hoppas jag att jag kan dela med mig utav det, på samma sätt som älskade mormor delar med sig till mig! Det känns så bra att kunna ta vara på fina plantor som någon har skött om med kärlek! Och alla dessa krukor! Några utav de jag fick med mig hem är lite spruckna, eller rent av saknar stora bitar, men vad gör det?! De fungerar att plantera i, de fyller sin funktion, och man ser att de har varit väl använda i någons trädgård! Härligt!
Stick nu ner händerna i jorden och skita ner er! Och glöm för all del inte att dela med er av lite av varje här i livet! Kanske ska du ta med dig en stickling i gå-bort-present nästa gång du är bjuden på middag?
Projekt: altan - del 2
Vi spenderade hela sommaren 2010 med vår lilla, rangliga veranda. Den var guld värd på soliga dagar, då vi kunde komma in i skuggan under tak och söka lite svalka. Även regniga dagar är det riktigt njutbart att under tak kunna krypa ihop i en stol med en filt över benen och en kopp te i handen!
Men, allting har ett slut, och 4:e september 2010 var det slutet för vår veranda.
Bortplockad veranda. Endast grillplatån är kvar.
Vi hittade mycket spännande prylar under verandan. Bland annat mängder av gamla engångstallrikar (typ fiskgratängsutseende), skruv och spik till förbannelse, ett gammal Gustavsbergskaffefat i flintporslin...
Kaffefatet är numera Misties matfat!
...gamla plintar utan funktion, avklippta elkablar som leder in i huset någonstans, brädor, plastpåsar...
Perfektionist som jag är, så hade jag ALDRIG lämnad det så här under en veranda. Även om sannolikheten är liten att någon någonsin ser det...
Vi reagerade ju på hur slarvigt verandan var uppsågad efter att de bytt tak och satt dit stolpar som stöttar taket. Men snacka om att vi reagerade på hur de har försökt stötta upp plintarna som håller pelarna! Stenar och brädor som är fastklämda för att plintarna inte ska glida in mot huset. Och ja, stolpen i mitten ÄR så sned som den ser ut på bilden.
Gammalt regelverk till verandan. Lägg märke till vår ytliga vattenledning som svänger runt brunnen. Tur vi har en liten värmeslinga i den.
Tja, mer spännande än så blir det nog inte när man plockar isär en gammal veranda. Vi sparade några hela partier som vi hade som plattform under verandadörren till vardagsrummet. Skönt att slippa sätta ner fötterna direkt i jorden om man vill ut.
Nästa del i altanprojektet blir rent ut sagt skitigt! Är det något vi har gott om i vår trädgård så är det blålera.
Men jag skulle kunna tro att det blir ett inlägg om dräneringen innan dess, för dessa två projekt går ju lite hand i hand, och det är ju på grund av (eller tack vare) dräneringen som vi tog tag i altanbygget.
Fortsättning följer...
/Fia
Årsdag!
Idag är det exakt ett år sedan vi köpte vårt hus!
Jag minns hur spännande det var att skriva alla papper, ta emot nycklarna och sedan åka raka vägen till huset! Det som var mest spännande var nog att vi totalt missuppfattade vart vi skulle träffas för överlämningen. Vi var helt säkra på att det var i Kungälv, eftersom det var där vi skrev alla papper tidigare. Vi körde hemifrån med god tidsmarginal för att slippa stressa. Väl framme i Kungälv så kliver vi in på mäklarens kontor. En kvinna tittar upp frågande på oss, och vi talar om att vi ska överta ett hus. Då får vi veta att mäklarfirman har flera kontor, och det vi skulle träffas på ligger i Älvängen. Ops! Inte riktigt lika gott om tid längre! Det var bara att slänga sig i bilen, ringa och meddela att vi skulle bli sena, och sedan köra raka vägen till Älvängen. Det pinsammaste med hela situationen var att vi kom försent då vi skule skriva alla papper för köpet. Även den gången körde vi hemifrån med god tidsmarginal, men då fälldes järnvägsbommarna ner på Hisingen och tåget stannade mitt på överfarten. Efter 10 min blev vi smått stressade och fick ringa och meddela att vi skulle bli sena...
Eftersom det är årsdagen idag, så tänker jag att det är passande att visa lite bilder som är tagna för just precis ett år sedan. Bilderna tog Ulrik med sin mobil, och de visar egentligen bara en massa olika växter (tror att Ulrik tänkte visa sin trädgårdsintresserade mor). För att på något sätt få detta lite, lite intressant, så har jag sprungit omkring ute i regnet idag och fotat samma växter. :-)
När vi kom fram till huset strax innan tolv så tog vi först en sväng inomhus. Utsikten från fönstren inspekterades, och jag blev så glad när jag såg att det låg en hästhage inte långt ifrån huset och vi kan sitta i vardagsrummet och se hästarna!
Så här såg utsikten ut för exakt ett år sedan. Fotat från vårt vardagsrum.
På ett år har det hänt en del. Man hade ju kunnat tro att skulle vara en del förbättringar, men eftersom vår fina trädgård nu är förvandlad till en leråker så är ju inte utsikten speciellt mycket bättre... Men, ser ni hästen strax bakom grannens lekstuga! :-) Vi har dessutom klippt ner den där rangliga häcken ordentligt, och vi ser redan att den blir tät och fin.
Utsikt från vardagsrumsfönstret idag.
Vi har en stenlagd uteplats i ena änden av trädgården. Intill den ligger en stor sten där det växer några perenner runtomkring.
Lite tafatt plantering intill den stenlagda uteplatsen. Fågelbadsrabatten 2010.
Även här har det hänt saker! Vi har vält upp stenen, så urgröpningen i den fungerar som ett naturligt fågelbad. Rosbusken i bakkant fanns där även förra året, men efter min runda med kobajs i trädgården i vår så verkar den ha fått ordentlig fart! Lökväxterna planterade jag dit i höstas. Kärleksörten växte tidigare intill huset, men då vi dränerade om flyttade jag den till fågelbadsrabatten. Framför de lila tulpanerna växer en Astilbe som jag flyttade dit idag. Mitt på leråkern på baksidan av huset stod denna Astilbe, och jag har inte hjärta att se den förstöras när vi anlägger gräsmatta, så den fick helt enkelt flytta!
Man kan tydligt se på bilderna att befintlig luktpion, Astilbe och Malva har växt mycket bättre i år än förra året. Jag skulle tro att varma, härliga April har haft något med saken att göra.
Prunkande fågelbadsrabatt 2011.
Av någon intressant anledning så har denna misshandlade och döende Buxbom fotats. Man kan ju fråga sig varför jag tar med denna bild, då den bara är allmänt ful. Det mest troliga hade ju varit att denna buxbom är borta för länge sedan.
Döende buxbom 2010.
Tro det eller ej, men buxbomen står kvar! Jag vet inte vad jag ska säga till mitt försvar. Antagligen har jag bara ignorerat den. Det är ju inte så att den stör mig på något sätt, så den kommer säkert stå kvar ett år till. Men ser ni, vi har städat undan stenplattorna och pionstödet!
Döende buxbom 2011.
Vi har en rabatt intill ett berg där det mot berget växer en fantastisk och riktigt gammal murgröna. Nu handlar nästa bild inte om murgrönan, så vi lämnar den där.
I vår murgrönarabatt finns bland ett hav av kirskål också några utspridda perenner. Bland annat Vallmo och Astilbe.
I framkant Vallmo, och bakom Astilbe. Murgrönarabatten 2010.
I år har växterna fått mer sol och värme, och antagligen lite mer vatten också. Till höger på bilden ser ni ett kiwiträd som jag fått av min älskade mormor, och detta har vattnats frekvent med stora mängder vatten. Jag tror att denna storslagna kombination av sol och vatten är orsaken till att vallmoknopparna redan tittar upp som små ludna bollar.
Vallmo, Astilbe och kiwiträdet Jenny i murgrönarabatten 2011.
Uppe på vårt berg växer också lite gott och blandat. Bland annat en fin, liten Alunrot. Det är egentligen inget märkvärdigt med den, men eftersom den finns med bland bilderna från förra året så får den vara med här.
Alunrot i bergsrabatten 2010.
Här ser man tydligt att det har varit en varmare och torrare vår i år. Jag har inte vattnat speciellt mycket i bergsrabatten, och man ser på bilden nedan att blomställningarna inte kommit lika långt ännu.
Alunrot i bergsrabatten 2011.
Här är en av mina favoriter i trädgården; den lupinkantade stigen upp på berget! Kolla så härligt med alla spretiga lupinblad och små avlånga blomknoppar! Och tittar ni riktigt noga så kan ni se några stackars rabarberblad som försöker få lite sol uppe till höger i lupinhavet.
Lupiner 2010.
Här har det vuxit! Lupinerna är redan nästan helt utslagna. Rabarberna kämpar även i år med att försöka få lite sol. Förstår inte hur envisa rabarber kan vara! De växer alltså mitt i en slänt med ren lerjord. Det går inte vattna, för vattnet rinner bara rakt av, och de går inte att flytta på, för leran är för hård att gräva igenom.
Till vänster på bilden ser ni lite utav en lampa. Vi fick en trädgårdsbelysning av min älskade morfar och mormor (hon är inblandad i mycket i min trädgård). Denna har vi haft uppe hela vintern, och den sitter där än. När vi är inne i vårt badrum så ser vi denna vackra lupinstig utanför fönstret. Det har varit riktigt mysigt med belysning där i vinter när snön gnistrade, och det är fint även nu när det mörknar på kvällarna.
Lupiner 2011.
Visst är det faschinerande!? Lite har förändrats, lite är detsamma. Det roligast tycker jag är att hästen stod bakom lekstugan just när jag skulle fota idag, precis som för exakt ett år sedan!
Det ska bli spännande att se vad som är förändrats till samma dag nästa år. Kanske är hästarna är utbytta till får? Kanske har fågelbadsrabatten fått ännu fler vänner? Kanske är buxbomen borta? Kanske har Vallmon och Astilbens kompis Kiwi-Jenny flyttat därifrån? Kanske har jag lärt mig att bergsrabatten behöver vattnas lite oftare, så växterna där blir större och vackrare? Kanske har rabarberna gett upp hoppet om att leva i symbios med lupinerna? Vi får helt enkelt vänta och se...
Denna årsdag firar vi genom att jobba ute i ösregn med altan och trädgård. Ulrik och min kära far bygger på den sista biten på altanen (vilket ni får läsa om i separata inlägg om just detta STORA projekt), och jag har planterat, planterat och planterat lite till. Vi hade två pallkragsodlingar i trädgården där det växte bland annat mynta. När vi försökte plana till den sönderkörda leråkern till gräsmatta tidigt i våras, så fick dessa pallkragar snällt flytta på sig. De olika myntasorterna fick flytta till en balkonglåda, och idag bestämde jag mig för att dessa balkonglådor ska få agera sallad- och mangoldsodling istället. Myntan fick än en gång snällt flytta på sig, och numera bor de i plastpåsar i två fina träbalkonglådor. Kan man få tag på fyrkantiga innerkrukor?
Krusmynta, pepparmynta "chocolate", ica-mynta och vitbrokig rundmynta.
Nu är det dags att laga en smaskig middag åt min älskling och min far. Det blir rotfrukter i ugn, kryddade med färska örter från krukorna på altanen, krispigt grillade kycklingklubbor, en fräsch sallad och någon smarrig sås som jag med kärlek rör ihop (eller så blir det klassisk smaksatt creme fraiche, klockan är ju trots allt redan ganska mycket).
/Fia
Projekt: altan - the beginning!
I morgon är det exakt ett år sedan vi köpte vårt älskade hus!
På framsidan av huset, där vår uppfart är, har vi en gammal, mysig altan. Visserligen lite smått fallfärdig med sviktande trall och flagnande staket, men det är ju det som skapar charmen med just den altanen! Dessutom har den sol från tidig morgon till sen eftermiddag (söderläge). Och som om det inte vore nog så är den altanen väl vindskyddad! En underbar plats för morgonkaffet, och växterna trivs som fisken i vattnet!
På långsidan av huset fanns en veranda under tak. En riktigt mysig plats att sitta på när solen rundat hörnet av huset framåt lunch. Eller då regnet strilar ner från himlen. Vi skaffade oss en hängmatta att hänga mellan två av de pelare som stöttar upp taket. Mysigt att ligga där med kuddar under nacken, en tidning i handen och en filt över benen. Brukar sluta med att man somnar och sover gott en stund!
Lägg märke till den gamla, fina stengången runt huset. Och om ni undrar vems rumpa det är som syns till höger på bilden, så är det min rumpa då jag flyttade några buskar för att rädda dem undan en kommande dränering.
Katterna njöt av sol och värme!
Vi människor njöt av utsikten av en ogräsäng med diverse fina ogräs och andra växter.
Tyvärr så var denna veranda i ganska dåligt skick. När de tidigare ägarna bytte tak på huset, så passade de också på att ersätta det gamla plasttaket över verandan med ett riktigt tak. Ja, en förlängning av det nya hustaket helt enkelt! Detta medförde stora skador i den befintliga verandan då plintar och stolpas skulle sättas på plats.
En ordentlig glugg mellan verandadelarna.
Här får man verkligen passa sig för vart man sätter ner fötterna!
Ja, så här såg det alltså ut för knappt ett år sedan! Inte speciellt snyggt eller funktionellt, men precis som altanen på framsidan så hade verandan på långsidan sin charm. Framförallt den härliga lilla ängen vi hade precis framför som inhyste inte bara vallmo, malva, krusmynta och andra trevliga, vilda växter, utan också spindlar, paddor och salamandrar! Men denna veranda hade ingen långvarig framtid. Under hösten 2010 dränerade vi runt huset, och då var det bye bye för verandan. Ingen större sorg, då vi ändå varit tvugna att göra om större delen av verandan för att kunna använda den på ett säkert sätt. Snarare tvärtom! Nu fick vi verkligen möjlighet att göra en veranda/altan som passar för oss, våra drömmar och trädgårdens förutsättningar.
To be continued...
Jasså. Då var man en sån där…
Ja, ni vet en sån där som köper hus och sedan inte har någon tid över till tidigare hobbies och nöjen.
Hur tråkigt och tragiskt det än låter, och hur många gånger man än säger att "vi ska minsann fortsätta leva som innan, med båtsemestrar om somrarna, och inte bara jobba med hus och trädgård bara för att vi köpt hus", så blir det trots allt mycket tid till hus och trädgård, och mindre tid till annat. 
Vildvuxen gräsplätt och en riktigt gammal murgröna mot berget. Juni 2010.
MEN, det behöver inte vara något dåligt! Jag har alltid drömt om att hyra en stuga på landet och bo där under min semester. Äta frukost på en söderaltan, påta i trädgården, fika på en filt på gräsmattan, ligga i en solstol och läsa en bra bok, ligga i hängmattan med en katt eller två på magen och sova middag, plocka vilda smultron och hallon, rensa lite ogräs när lusten faller på, titta på humlor och fjärilar som surrar kring blommorna, plocka rabarber och göra paj, odla sallad och annat gott, grilla och dricka vin i kvällssolen, slåss med myggen om kvällen, mysa med en filt om sig på altanen till solen går ner och sedan krypa ner under täcket i sängen, sluta ögonen och somna, med vetskapen om att nästa dag vakna upp till samma paradis!
Och vet ni vad?! Nu bor jag i min dröm!
Lupinbacken upp på berget. Juni 2010.
Nu har vi dammat av bloggen "havskatterna" och gör ett nytt försök att ge den liv igen. Vi fortsätter skriva om våra äventyr på havet med vår Maxi 68 och katterna Isa och Mistie, men det blir en liten del av allt vi hittar på i vårt paradis!
Välkomna till havskatterna, en blogg om livet i vårt paradis vid havet!
/Fia
Hem, ljuva hem!
- Tjörnekalv - Björlanda Kile
- Sträcka och tid kommer inom kort...
- Blå himmel och sol! Fantastiskt väder!
- Ulrik, Fia, Mistie och Isa
Efter frukost och lite småstädning så gav vi oss av hemåt. Det gick lite gammal sjö på vattnet, så vi valde att gå innanför Åstol och sedan ner och genom Marstrand. Vi var fast beslutna att verkligen segla hela vägen hem, men när vi kom in i Marstrand så fick vi ge upp. Det var mycket trafik ute på havet!
Trånga passager var det gott om också!
Seglingen gick bra! Inga starka vindar, men behagligt väder och ett härligt lugn!
Medans Isa ligger i en sovsäck och sover hela seglingen, så vill Mistie helst vara uppe i sittbrunnen och hålla oss sällskap. Fia, som är styrman för dagen, skickar sms och håller båten på rätt kurs.
Vi närmade oss Björlanda Kile och Ulrik tog ner genuan.
Sen var det dags att vika storsegel.
Allt gick bra in i hamn. Eftersom vi valde att lämna bilen hemma, så fick katterna vara kvar i båten medan vi cyklade hem och hämtade Foxy (bilen). När vi var tillbaka och hämtade packning och katter så träffade vi på ett äldre par med en Maxi77 på vår brygga. De köpte den ny på 70-talet, och har haft med alla sina ungar på den under hela deras uppväxt. Ingen kyl eller annan lyx. Fantastiskt! Man blir så inspirerad!
Ja, då var semestern slut... Lite ledsamt, men samtidigt ska det bli skönt att komma tillbaka till vardagsrutiner.
Vi kommer ta med vår lilla båt ut på några dagsseglingar innan det är dags för henne att komma upp på land inför vintern. I år ska vi vara lite snabbare med att ta upp båten. Hon har kommit upp i slutet av november två år i rad, men inte i år! Nej, senast någon gång under september. Ja, vi får väl se hur det blir med det...
Salta stänk!
- Tjörnekalv
- 17 m/s med vindbyar på 22 m/s
- Uppehåll större delen av dagen. Blå och nästintill molnfri himmel under em/kväll. Tjocka moln inåt landet.
- Familjen Maxi 68 med den minsta segelbåten på ön!
Vid lunchtid tog vi färjan in till Rönnäng för att ta ut pengar till hamnavgiften. Där "råkade" vi springa på en pizzeria, och upptäckte hur hungriga vi var. Nej, Fia har inte tvingat Ulrik att äta pizza, även om det kanske ser ut så på bilden.
Vi tog oss en promenad till ICA, där vi köpte färskt bröd till morgondagen, samt vindruvor till ikväll (dem är slut nu).
Väl tillbaka på Tjörnekalv tog vi oss en lässtund i båten. Fia somnade snabbt av havets vaggande.
Som tur var så var Ulrik pigg och föreslog en promenad. På med skor och upp ur båten!
Detta såg vi på vår väg:
Lilla Tjörnekalv, en mysig liten vik med charmiga hus och bryggor.
När vi kom över på andra sidan var det så starka vindar att det var svårt att gå framåt. Dessutom kändes det som salt regn i luften, då vinden tog med sig vågsvallet fler hundra meter in på ön. Vid ett tillfälle blåste vi båda av en klippa som vi försökte klättra upp på.
Så här vackert var det när vi väl kom fram till vattnet.
Barrskog!
Fina skyltar (och när man följer dem känns det alltid som att man går rakt igenom folks trädgårdar).
Som det står på skylten; Jättehölera.
Svensk regnskog.
Sopp! :-)
Exotisk sandstrand med mjuka klippor (jo, det är sandstrand, men den syns bara inte på just den bilden).
Ja, ni förstår vilken variation den här ön bjuder på naturmässigt. Fantastisk flora!
Väl tillbaka vid båten passade vi på att fylla på lite vatten i tanken. Man blir väldigt törstig när man är ute och går på ön, då det hela tiden småregnar saltvatten på oss. Gott med vatten!
Nu ska vi käka tortillachips och ostdipp! Och dricka massor med vatten! Imorn far vi hemåt. Eller vi planerar i alla fall att göra det... :-)
Strandsatta på Tjörnekalv
- Tjörnekalv
- Stormbyar väntas på ca 25m/s
- Besättning: Fantastic four!
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=508819
Vilken jäkla tur att vi vände båten och åkte in i gästhamnen på Tjörnekalv! Vi har varit ute på en promenad på ön, och när vi kom över berget och kollade ut över Marstrandsfjorden så kändes beslutet helt befogat. Den som ger sig ut på havet i det här vädret får det inte lätt!
Men återigen hade vi lite tur i oturen idag. Hade inte vädret varit som det är, så hade vi aldrig lagt till här på Tjörnekalv utanför Rönnäng. Det är en, utan att överdriva, otrooligt vacker ö! Vilken natur! Det står i hamnguiden att det är en rik flora på ön, och det kan vi verkligen intyga! Vi började vår promenad in mellan husen. Det känns verkligen som att man går på allas tomter!
Sedan kom vi in i en liten skog som kändes precis som en regnskog. När vi gått en liten stund där så kom vi fram till en fantastiskt mysig liten sandstrand. Ytterligare en bit bort låg en ännu mysigare strand. Hade det inte varit för vädret, så hade vi lätt kunnat tro att vi var i Thailand!
Vi fortsatte promenaden upp på bergen, där vi fick slita hårt för att hålla oss kvar då vinden gärna ville ha oss av från berget. Vi tittade faschinerade på när en segelbåt gav sig ut på det stormande havet. Vilken galning, tänkte vi. Men, hissar han verkligen segel!!! Vilken idiot!!! Jo, han hissade segel, och bra gick det inte. Han åkte tillbaka några hundra meter och försökte sedan ta sig framåt. Vi tröttnade på att titta och fortsatte istället vår härliga promenad. Massor av frodiga bärbuskar av olika slag hittade vi, och om ett par veckor är det perfekt att åka hit och plocka. Ja, för dem som bor lite närmare alltså...
Nu har vi slappat några timmar i båten, ätit äcklig wok som blev totalt misslyckad, och passat på att duscha i varma, sköna duschar! Ja, vår båt är ju inte så stor att det rymmer dusch... Tur att vi hamnade brevid den största båten i hamnen! Perfekt då det åskar!
Här får ni en liten bonusbild på vår lilla kanin då hon har gottat ner sig i sovsäcken.
Imorn ska vi ta kameran med oss ut på vår promenad, så ni får se hur otroligt vackert där är här. Om ni har en dag över, så rekommenderar jag er att åka till Rönnäng och ta färjan över till Tjörnekalv.
Imorgon ska vi ge oss ut på nån utflykt. Vi åker i alla fall över till Rönnäng en sväng för att ta ut pengar och strosa (vi hade inga kontanter till gästhamnsavgiften, så Fias körkort är pant just nu), sen får vi se vad vi hittar på. Vi kommer ju inte komma härifrån förrän lördag.
Kom hit om ni vill hälsa på oss!
Äventyr i stormen!
- Långholmen - Kalvesund
- N 57º 56.132' E 011º 34.303'
- 3,5M
- Stormbyar (21m/s), ösregn och åskoväder!
- Genomblöt Ulrik, dränkt Fia, två oroliga med dock torra katter.
Vi gav oss av efter frukost, men målet att ta oss hela vägen hem till Björlanda Kile.
Så här härligt började vår segling. Glada seglare i t-shirt och med TVÅ jollar bakom båten. Underbart!
Efter många om och men beslutade vi oss för att gå innervägen ner, dvs förbi Klädesholmen, Rönnäng och sedan genom Marstrand. Det är trångt på många ställen, men vi skulle ändå vara tvugna att gå för motor större delen av vägen p.g.a. vindarna. Tur var väl det! När åkt i ca 30min såg vi ett regnoväder närma sig söderifrån. Vi skulle precis plocka fram jackorna då regnet satte igång. Och inte blev det bättre väder sen! Nej, det började fullkomligt ösa ner från himlen. Stenhårda droppar som nästan penetrerade huden i ansiktet. Vindarna friskade i ordentligt och gick från att vara obehagliga 12-16m/s till vindbyar på upp till 21m/s.
Vi följde efter några andra segelbåtar som såg ut att vara på väg åt samma håll som oss. Helt plötsligt såg vi nästan ingenting! Vår GPS är av äldre modell (den visar ingen karta) så den går inte att se nåt vettigt på. Sån tur att vi båda har gått en förarintygskurs! Bara att ta ut riktning på sjökortet med vår nautiska transportör och sedan förlita sig på det! Det lättade upp en aning, och vi kom in bakom en ö som gav lite lä. Båtarna framför oss körde in i en gästhamn, men vi tänkte att vi åker vidare. Nej, det tänkte vi inte! Bara att vända och åka in till hamn!
Lite smått stressigt blev det, men vi fick bra med hjälp vid bryggan att lägga till. Många som sökte skydd för vädret.
När båten väl låg fint, var det bara att plocka av sig alla kläder. Tror ni att vi har skaffat oss ordentliga regnställ för vädret till havs? Oh nej! Inte vi, inte!
Nu sitter vi här i båten och spanar in vädret. Det har lugnat ner sig ordentligt utanför, och solen börjar spricka igenom. Eventuellt kan vi ta oss vidare redan under eftermiddagen idag. Vi får hoppas det i alla fall, för annars får vi stanna här till lördag, då det ska bli ännu värre väder imorn...
Sista anhalt - Långholmen
- Bockholmarna - Långholmen
- N 57º 59.524' E 011º 31.055'
- 6M. Tog ca 2h, men vi fick gå för motor större delen då vi hade rak motvind.
- Molnigt hela dagen med uppehåll. Ca. 10m/s
- Ulrik, Fia, Isa och Mistie
Idag var det omvänd ordning på båten. Fia av alla människor tog lite sovmorgon! Hon har åkt på en ihärdig huvudvärk som sitter precis bakom ena ögat. Tredje dagen i rad, så det börjar tära lite på energin.
När sjusovaren äntligen kommit ur sängen tog vi det lugnt och käkade frukost. Passade också på att koka lite kaffe till dagens segling. Det är riktigt gott att kunna ta en kopp när det är ruggigt och kallt på havet!
Seglingen började bra. Vi seglade västerut från Stigfjorden och hade sydvästliga vindar. Vi fick bra med fart, men så fort vi skulle runda Björholmen blev det rak motvind och ingen chans att slå då det är så trångt. På med motorn! Sedan kunde vi segla några hundra meter till, men när vi började närma oss passagen som går genom Kyrkesund så var det bara att slå på motorn igen. Vi har aldrig sett någon kryssa genom där, och vi tänker då inte bli de första!
Vädret har varit ok hela dagen. Ingen sol, men inte heller regn!
När vi kom fram till Långholmen så låg där tre båtar på bredd. Men ingen mer! Det måste vara den mest perfekta natthamnen för nattens ostliga vindar, men ändå inte fler båtar?! Vi gled sakta in och la oss långsides bakom en annan segelbåt (som för övrigt hade två stora, feta motorbåtar utanför sig). Kanon! Visserligen lite småkrångligt att ta sig upp på berget, men perfekt lä för natten!
Vi gav oss av på en promenad med fiskespöet i högsta hugg! Ulrik blev helt lyrisk över en spindel han hittade. Ser ni att den håller på att äta upp en spindel?!
När Ulrik försökte ta sitt obligatoriska lägesfoto för vår egna lilla hamnguide, så råkade en konstig filur hamna framför kameran. Undrar vad hon håller på med?
Dagens fynd; en halv boj av något slag?
Ytterligare fynd; är det någon som fösöker samla ihop skor till familjen?
Vi hittade en mysig liten "sjö" uppe på berget där Ulrik tänkte försöka fiska kvällens middag.
Det blev, som ni kanske förstår, ingen fisk. Som plåster på såren så bakade vi Brownies istället! Mums!
Innan middagen gav sig Fia ut på Kråkbärsjakt! Hon hittade några svarta bär på en grön buskaktig växt. Hm... Undrar om det går att äta? Ulrik sa att det går, men vågar man lita på honom. Fia skickade iväg ett sms till Elisabeth (norskor är väl grymma på allt vad bär heter?) och fick bekräftat att hon trodde det var kråkbär och att de är goda att göra saft på. Hmm... Vi dricker visserligen inte saft, men va sjutton! Inte kan man låta ätbara bär sitta där på berget och bli dåliga? Nej, Fia tog en bytta i handen och gav sig iväg. Lättare sagt än gjort! Förmodligen äter får kråkbär, för överallt där man kunde gå var bären borta (ja, det finns alltså får på ön). Enda ställena där det fanns bär kvar var på bergssluttningar där får inte kan gå. Fia tog ett snabbt beslut; ja, det är värt att riskera livet för 3dl kråkbär som hon inte ens vet vad hon ska göra med. Det var ena spagatställningen efter den andra. Usch, så mycket spindlar och insekter det finns på öarna! Men kråkbär, det fick hon minsann!
Ja, kvällen har inte bjudit på så mycket mer... Isa och Mistie har suttit uppe på båten hela kvällen och spanat in grannarna som frossat i räkor. Isa fick span på Måsart, men han höll sig på behörigt avstånd.
Imorn far vi hem. Ska sätta oss och räkna på hur lång tid det kommer ta, men vi räknar med minst 6 timmar. Det verkar som att vi kan ha någorlunda tur med vindarna, så vi slipper gå för motor. Det blir ju så mycket trevligare då!
God natt och sov gott, för det ska i alla fall vi göra!
Bockholmarna, here we come!
- Mjölkeviken - Bockholmarna
- N 58º 04.409' E 011º 33.173'
- 4,5M
- Mestadels molnighet med små solglimtar som vågat sig fram. Starka vindar.
- Ulrik, Fia, Kissi-Mistie och Isa-Fisa
Då var vi äntligen iväg på båtsemester igen! Vi stannade kvar i regnet hemma hos Bernt hela gårdagen. Tror att det var uppehåll ungefär en sisådär 5-10min några gånger under dagen. Istället passade vi på att slappa i soffan och läsa böcker. Givetvis en titt på VM i simning. När sändningarna var slut så körde Bernt ner oss till båten, där vi halkade omkring på bryggan i regnet innan vi kom fram till vår älskade Maxi 68.
Imorse när vi vaknade var vi uppgivna. Ska vi aldrig få fint väder!? Vi kom överens för en vecka sedan att om vi ska iväg tidigt på dagen, så måste vi sticka precis efter frukost, för annars hinner man bli hungrig. Vill vi inte ge oss av tidigt men ändå någon gång under dagen, så måste vi sticka precis efter lunch. Samma sak där med hunger.
Så efter frukost idag insåg vi båda att vi inte skulle ge oss iväg tidigt. När vindarna är västliga och sydvästliga så blir det som en vindtunnel rakt in i Mjölkeviken. Så fort vi gick några meter in på bryggan så var det näst intill vindstilla.
Nej, vi tog oss en skön promenad istället, och beslutade att ge oss av en bit ut i Stigfjorden. Planen var från början att åka upp längs Orust, men med de planerna i huvudet hade det lätt blivit så att vi inte gett oss av alls.
Lunchen bestod idag utav något så olyxigt som köttsoppa på glasburk. Lika god som den ser ut att vara. Men vad gör man när man inte orkar ställa sig och laga lyxmiddag varje dag!?
Kälkerön har vi inte besökt ännu i år, och det var tydlilgen inte meningen idag heller. Smockfullt med båtar! Vi rundade istället ön på dess norra sida och letade upp en bra ö med perfekt vindskydd för västliga och sydvästliga vindar. Bockholmarna heter en liten ö-samling väster om Kälkerön. Hela östra sidan är perfekt att lägga till vid. Djupt långt in mot berget. Vi hittade oss en perfekt plats, en av de bästa om vi får säga det själva! Ok, lite svårt att ta sig upp på berget, men titta vad som är det första vi ser när vi öppnar förpiksluckan på morgonen!
Ser ni min alldeles egna, lilla rönnbärsbuske! Det blir perfekt att åka hit och plocka när de är mogna!
Mmmm... Rönnbärsgelé!
Vi var ute med katterna på en promenad, och det var inte populärt. Attans vad det blåste när man kom upp på berget!
Ser ni vår söta lilla båt? Så här fint ligger vi med båten inatt! Hoppas vi i alla fall...
Om ni tittar riktigt noga så ser ni musselodlingen i bakgrunden. Mums! Man kanske skulle ta sig en simtur dit... Nej, vi nöjde oss faktiskt med ett dopp vid båten. Otroligt uppfriskande!
Middagen idag blev ugnspannkaka med äpple. Många undrar hur vi kan laga mat i ugn, när vi inte har en ugn på båten. Nej, vi går inte iland och knackar på hos första hus för att låna deras ugn. Vi har en söt liten ugn för öppen låga, som ser ut som en kakform. Omniugn in action!
Nu är vi mätta och belåtna. Ska nog ta ett glas rosé till, innan det är dags att krypa ner i sängen. Om Mistie går med på att dela sovsäck med oss, vill säga...
Hoppas ni får en lika skön kväll som vi! På återseende!
KK = Krabbor & Kantareller
Veckans fångst:
- 6 burkar gelé och 7dl eftersaft
- 42 krabbor
- Ca. 7kg kantareller
Inte har vi kommit ut med båten, men vi har haft fullt upp här på Tjörn med annat.
En produktiv vecka skulle man kunna säga. Vi har plockat vinbär och tillverkat gelé och så kallad eftersaft (när man gör saft på bärresterna efter gelétillverkningen). Mycket gott! Det blev visserligen inte mer än tre små burkar gelé av röda respektive svarta vinbär. Men så enkelt och så gott!
I fredags fick vi ingen sovmorgon minsann. Klockan 7 stod vi på bryggan i Mjölkeviken och förberedde oss och båten för att plocka upp krabbgarnen. Så här snygga var vi då det var dags att kasta loss!
Färden ut på havet var blåsig och vågig. När vi kom utanför Tjörn så blev vågorna STOORA och långa. Väl framme vid garnen så fick Jocke hålla styr på båten medan Ulrik och Bernt drog upp garnen som var fulla med krabbor. Annakarin och Fia fick givetvis bara sitta och kolla på, för sånt här är ju "mansgöra". Vid ett tillfälle hamnade vi så illa att en våg sköljde in över fören. Ops... Det hade kunnat bli ordentligt blött! Vi ska se om Annakarin lyckades få nån bra bild ute till havs, för det fick inte vi...
Så här trassligt ser det ut när man har tagit upp krabbgarn.
Så här snygg är man i Bernt gamla avdankade jeans och en militärtröja när man försöker trassla loss de j*kla krabborna ut garnen.
Förberedelser inför krabbkokning. Man lägger i krabborna levande med huvudet först ner i kokande lag bestående av vatten, vinäger, socker, salt och dill. Här ser ni också dagens skörd på 42 krabbor.
Mistie var med i soffan och kontrollerade att allt gick rätt till med matlagningen. Hon var den som var mest ivrig att få äta krabba under kvällen. Hon hade till och med en egen tallrik på golvet där vi la ner bitar till henne. Oj, va hon mumsa!
Angående kantareller, så har vi varit ute och plockat lite då och då. Igår (söndag) hade vi en riktigt givande kantarelljakt! Till slut var ens spontana reaktion "Åh, nej" varje gång man hittade nya kantareller. Vi hade bestämt oss för att dra oss hemåt, men man kopplar ju inte bort kantarellögonen för det. Nej, det blev en tung påse att släpa hem (nej, man ska inte plocka i påse, men Bernt har fortfarande inte skaffat sig en svampkorg). Väl hemma kom det roliga arbetet med att rensa all svamp!
Idag hade vi tänkt sticka iväg ut på havet, men insåg att det blir lite svårt att få med sig katter och all packning till båten utan bil. Dessutom öser regnet ner utanför fönstret. Vi tar en slappar dag i soffan med en bok istället. Lyssnar lite på några av sommarpratarna på P1. Kanske plockar vi lite mer vinbär så vi får ihop några burkar gelé till. Det är ju så gott!
Imorn kommer förhoppningsvis ett inlägg från havet. Vi planerar att ta oss upp norr om Orust och senare under veckan börja segla hemåt igen. Kanske hittar vi en ö med en bra svampskog någonstans på vägen! :-)
Bryggbyggandet avklarat och bärplockandet i full gång.
Ingen sovmorgon idag, inte...
Vi var tvungna att ta oss ner till Mjölkeviken innan vindarna började dra igång igen. Det vore ju bra om flytbomen kommer i och vi hinner flytta vår båt innan båtplatsernas ägare dyker upp!
Vi drog ut flytbomen i vattnet, och medan Bernt skruvade fast den i bryggan så passade vi på att flytta vår båt till en ledig båtplats längre in på bryggan. De som har platsen sa igår att vi får låna den, och att de är borta minst en vecka. Härligt med folk som kan tänka sig att dela med sig! Svenskar brukar ju generellt vara lite egoistiska och tycka att "mitt är mitt, och ingen annan ska få utnyttja det".
Så här fin blev den tillfixade bryggan med dess flytbom. Bra mycket bättre än innan, nu dessutom men en tvärgående bräda som håller in den yttre brädan. Vad skulle vi göra utan pappa Bernt?!
Annars har vi haft en skön semesterdag. 3kg röda vinbär och 2 kg svarta vinbär blev dagens skörd. Vi har tänkt försöka göra lite gele, men det blev mest rårörda bär. Smaskigt! Gelen ska vi ge oss på imorn. Kan ju vara gott till söndagssteken under hösten. :-)
Nu börjar vi bli lite sugna på att ge oss ut med vår Maxi 68 igen. Samtidigt är det så gött att bara va här ute på Tjörn. Plocka bär och läsa en bok. Underbart! Katterna trivs som fisken i vatten. Fia satt och gosade med grannkatten Zlatan uppe på berget, och då kom Mistie och skulle kolla vad som stod på. Mistie har tidigare jagat bort Zlatan och hans bror Pontus, så de är livrädda för henne. Så fort Zlatan fick se att Mistie var på väg fram, gav han sig av fort som f*n därifrån.
Senare under eftermiddagen var Zlatan tillbaka och gick längs gränsen till grannen. Mistie hörde när Fia pratade med Zlatan, och gav sig ut på altanen. Hon satt där på kanten och stirrade på stackars Zlatan som satt förstelnad av skräck. Mistie var avslappnad och verkade inte bry sig. Till slut vågade Zlatan smyga därifrån. Ni kan ju tänka er hur Ulrik har det i en familj bestående av bitchen Mistie, gnällisen Isa, och så Fia!
Idag la gubbarna ut krabbgarn, så på fredag blir det antagligen krabba till middag. Det vill vi ju inte missa! Vi får väl ringa taxi Bernt och be han komma ut och hämta oss där vi ligger med båten...
Ikväll ska vi försöka komma isäng lite tidigare än tidigare dagar. Har suttit och snackat skit med släkten i Sundsby Kile, dvs kusinen Jocke och hans föredetta fru Anna-Karin som han har barn med och som han är tillsammans med igen, Jockes pappa Sven och hans brutta Karin som är dansken som bor i Norge, och så givetvis Berra Bernt. Härlig kväll med knytkalas, öl, vin, whiskey och gammeldansk. Som sagt! Dags att sova. Imorgon är en annan dag! God natt och sov gott. Dröm sött. Sleep tight! Arrivederci!
Ja, ni vet säkert hur det är. Man ska bara... helt enkelt. Jag vet inte hur många gånger man tänker stänga av datorn, men så måste man bara kolla mailen en gång till. Och så en snabb titt på GP, för det kan ju faktiskt ha hänt nåt de senaste fem minuterna...
Sjövild Maxi 68 slet sig från fångenskap
"Vissa har tur, andra otur, några har bara en jävla tur i oturen!"
(Josefina Larsson, 2009)
Shit va det har blåst idag!
Efter frukost gav vi oss ut på kantarelljakt, och när vi satt där två meter ifrån varandra i skogen omringad av det härliga guldet, så var vi tvugna att skrika till varandra för att höra. Några liter kantareller blev dagens fångst.
Under eftermiddagen bestämde vi oss för att åka ner till båten. Dels för att kolla till den i stormvindarna, och dels för att hämta lite prylar. Vi lånade Bernts bil och körde ner till Mjölkeviken. Så här löd konversationen när vi klev ur bilen:
Fia - Vår båt ligger inte där ute!
Ulrik - Jo, det gör den.
Fia - Nej den ligger inte där ute!
Ulrik - Säg inte så. Jag blir ju orolig!
Vi började båda titta oss omkring i viken. Alla tänkbara händelser spelades upp i huvudet. Om båten har lossnat så har vinden drivit båten rakt mot kliipporna. Eller ännu värre, rakt mot alla andra båtar!
Fia - Men, vår mast ligger ju utanför alla andra båtar!!!
Vi rusade ut till båten och upptäckte att de starka vindarna hade gjort att bryggan inte orkade hålla kvar båten. Både flytbom och en del av bryggan hade slitits loss och hängt med båten ut. Vi hade världens j*vla tur i oturen! En tamp som satt fast i båten och i flytbomen hade fastnat i en annan flytbom, och det var tack vare den tampen som vår båt fortfarande fanns kvar i närheten bryggan.
På bilden ser ni en bräda sticka upp förut framför båten (en del av bryggan) och så löper flytbomen bak mot aktern.
Vi fick fram några tampar som vi kunde fästa i kvarvarande flytbom och i ringar på bryggan och berget. Skulle flytbomen lossna, så ville vi inte att båten skulle åka iväg. Stressade och pressade över situationen funderade vi på hur vi skulle göra. Fias kusin Jocke har precis fått en ny båtplats som han inte kommer använda de närmaste dagarna, men frågan var om vi skulle klara av att köra in båten dit. Vår lilla motor på 6hk är inte den bästa, och vinder suger tag i båten som ett papper. Som tur var så var ju båtplatsen bredvid ledig, så vi kom fram till att försöka få in den där.
Snabbt insåg vi att vi inte skulle klara av det själva. Fia försökte få tag på Bernt, som inte svarade på någon utav telefonerna. Han var upptagen med att sätta upp staket. Då försökte vi med Jocke, men inget svar där. Sven nästa, men han var på väg till Uddevalla för att hämta sin käresta. Attans! Fia tog bilnycklarna och slängde sig i bilen och åkte hem till Bernt.
Under tiden Fia var borta så kom en kille ut på bryggan och såg att nåt inte stod riktigt rätt till. Han frågade Ulrik om han behövde lite hjälp, och ja, det vore ju himla trevligt!
När Fia och Bernt kom ner till Mjölkeviken så hade Ulrik och den hjälpande killen börjat fästa upp några tampar. Vi fick fäst upp båten på lite olika ställen, och en tamp om flytbomen så vi kunde få upp den. Sen var det bara att ta fram kniven och kapa tampen som höll fast flytbomen i båten. Det var det enda som höll oss kvar, så vi var lite nervösa när tampen snittades av den vassa knivudden. Tre snitt senare var båten loss. Fia slet hårt för att få in flytbomen mot bryggan. Hjälpsamma killen höll kvar båten i en lång tamp. Bernt stod ute på grannbåten och tryckte isär båtarna från varandra. Vi fick bort flytbomen med dess farliga brädor med spik som stack ut. Bernt och hjälpsamma killen drog in båten medan Fia lotsade den rätt på babord sida. Till slut fick vi den på plats, och många tampar kors och tvärs senare låg hon så ok som det gick. Då vår båt ligger längst ut på bryggan, med vinden mot styrbord sida, så slog det ordentligt i båt och brygga.
Vi tog ett gemensamt krafttag för att få upp flytbomen på berget. När den låg säkert gav vi oss av hem för att få i oss lite mat och hämta diverse verktyg för att laga bryggan.
Så här fint såg det ut efter att vår båt slitit sig från bryggan. Man ser tydligt att bryggan förr eller senare skulle ge vika, då skruvarna bara slitits rakt ut ut trät.
Vi fick höra av den hjälpsamme killen att hans båtgranne längre in på bryggan hade råkat ut för samma sak. Båten hade slitit sönder bryggan även där. I ärlighetens namn borde hela bryggan byggas om. Brädorna är ruttna, och spiken som de använt håller inte kvar brädorna. Många brädor är dessutom lösa. Bara en tidsfråga innan samma sak händer igen...
Snickarna Ulrik och Bernt fixar till bryggan. Nu är den starkade än den någonsin varit. Åtminstone den yttersta platsen som vi fixade till!
Nu ska vi försöka sova gott inatt. Imorn ska vi tillbaka till Mjölkeviken och sätta flytbomen på plats. Vi hade tänkt ge oss iväg imorn, men då det ska blåsa starka vindar även under morgondagen, så blir vi nog kvar på Tjörn åtminstone ett dygn till. Det är en otrolig lyx att kunna variera semestern med segling, fiske, bär- och svampplockning, kulturella nöjen och lite trädgårdsarbete. Inte många som har de möjligheterna!
