havskatterna

Idag är det exakt ett år sedan vi köpte vårt hus!

Jag minns hur spännande det var att skriva alla papper, ta emot nycklarna och sedan åka raka vägen till huset! Det som var mest spännande var nog att vi totalt missuppfattade vart vi skulle träffas för överlämningen. Vi var helt säkra på att det var i Kungälv, eftersom det var där vi skrev alla papper tidigare. Vi körde hemifrån med god tidsmarginal för att slippa stressa. Väl framme i Kungälv så kliver vi in på mäklarens kontor. En kvinna tittar upp frågande på oss, och vi talar om att vi ska överta ett hus. Då får vi veta att mäklarfirman har flera kontor, och det vi skulle träffas på ligger i Älvängen. Ops! Inte riktigt lika gott om tid längre! Det var bara att slänga sig i bilen, ringa och meddela att vi skulle bli sena, och sedan köra raka vägen till Älvängen. Det pinsammaste med hela situationen var att vi kom försent då vi skule skriva alla papper för köpet. Även den gången körde vi hemifrån med god tidsmarginal, men då fälldes järnvägsbommarna ner på Hisingen och tåget stannade mitt på överfarten. Efter 10 min blev vi smått stressade och fick ringa och meddela att vi skulle bli sena...

Eftersom det är årsdagen idag, så tänker jag att det är passande att visa lite bilder som är tagna för just precis ett år sedan. Bilderna tog Ulrik med sin mobil, och de visar egentligen bara en massa olika växter (tror att Ulrik tänkte visa sin trädgårdsintresserade mor). För att på något sätt få detta lite, lite intressant, så har jag sprungit omkring ute i regnet idag och fotat samma växter. :-)

När vi kom fram till huset strax innan tolv så tog vi först en sväng inomhus. Utsikten från fönstren inspekterades, och jag blev så glad när jag såg att det låg en hästhage inte långt ifrån huset och vi kan sitta i vardagsrummet och se hästarna!

På ett år har det hänt en del. Man hade ju kunnat tro att skulle vara en del förbättringar, men eftersom vår fina trädgård nu är förvandlad till en leråker så är ju inte utsikten speciellt mycket bättre... Men, ser ni hästen strax bakom grannens lekstuga! :-) Vi har dessutom klippt ner den där rangliga häcken ordentligt, och vi ser redan att den blir tät och fin.

Vi har en stenlagd uteplats i ena änden av trädgården. Intill den ligger en stor sten där det växer några perenner runtomkring.

Även här har det hänt saker! Vi har vält upp stenen, så urgröpningen i den fungerar som ett naturligt fågelbad. Rosbusken i bakkant fanns där även förra året, men efter min runda med kobajs i trädgården i vår så verkar den ha fått ordentlig fart! Lökväxterna planterade jag dit i höstas. Kärleksörten växte tidigare intill huset, men då vi dränerade om flyttade jag den till fågelbadsrabatten. Framför de lila tulpanerna växer en Astilbe som jag flyttade dit idag. Mitt på leråkern på baksidan av huset stod denna Astilbe, och jag har inte hjärta att se den förstöras när vi anlägger gräsmatta, så den fick helt enkelt flytta!

Man kan tydligt se på bilderna att befintlig luktpion, Astilbe och Malva har växt mycket bättre i år än förra året. Jag skulle tro att varma, härliga April har haft något med saken att göra.

Av någon intressant anledning så har denna misshandlade och döende Buxbom fotats. Man kan ju fråga sig varför jag tar med denna bild, då den bara är allmänt ful. Det mest troliga hade ju varit att denna buxbom är borta för länge sedan.

Tro det eller ej, men buxbomen står kvar! Jag vet inte vad jag ska säga till mitt försvar. Antagligen har jag bara ignorerat den. Det är ju inte så att den stör mig på något sätt, så den kommer säkert stå kvar ett år till. Men ser ni, vi har städat undan stenplattorna och pionstödet!

Vi har en rabatt intill ett berg där det mot berget växer en fantastisk och riktigt gammal murgröna. Nu handlar nästa bild inte om murgrönan, så vi lämnar den där.

I vår murgrönarabatt finns bland ett hav av kirskål också några utspridda perenner. Bland annat Vallmo och Astilbe.

I år har växterna fått mer sol och värme, och antagligen lite mer vatten också. Till höger på bilden ser ni ett kiwiträd som jag fått av min älskade mormor, och detta har vattnats frekvent med stora mängder vatten. Jag tror att denna storslagna kombination av sol och vatten är orsaken till att vallmoknopparna redan tittar upp som små ludna bollar.

Uppe på vårt berg växer också lite gott och blandat. Bland annat en fin, liten Alunrot. Det är egentligen inget märkvärdigt med den, men eftersom den finns med bland bilderna från förra året så får den vara med här.

Här ser man tydligt att det har varit en varmare och torrare vår i år. Jag har inte vattnat speciellt mycket i bergsrabatten, och man ser på bilden nedan att blomställningarna inte kommit lika långt ännu.

Här är en av mina favoriter i trädgården; den lupinkantade stigen upp på berget! Kolla så härligt med alla spretiga lupinblad och små avlånga blomknoppar! Och tittar ni riktigt noga så kan ni se några stackars rabarberblad som försöker få lite sol uppe till höger i lupinhavet.

Här har det vuxit! Lupinerna är redan nästan helt utslagna. Rabarberna kämpar även i år med att försöka få lite sol. Förstår inte hur envisa rabarber kan vara! De växer alltså mitt i en slänt med ren lerjord. Det går inte vattna, för vattnet rinner bara rakt av, och de går inte att flytta på, för leran är för hård att gräva igenom.

Till vänster på bilden ser ni lite utav en lampa. Vi fick en trädgårdsbelysning av min älskade morfar och mormor (hon är inblandad i mycket i min trädgård). Denna har vi haft uppe hela vintern, och den sitter där än. När vi är inne i vårt badrum så ser vi denna vackra lupinstig utanför fönstret. Det har varit riktigt mysigt med belysning där i vinter när snön gnistrade, och det är fint även nu när det mörknar på kvällarna.

Visst är det faschinerande!? Lite har förändrats, lite är detsamma. Det roligast tycker jag är att hästen stod bakom lekstugan just när jag skulle fota idag, precis som för exakt ett år sedan!

Det ska bli spännande att se vad som är förändrats till samma dag nästa år. Kanske är hästarna är utbytta till får? Kanske har fågelbadsrabatten fått ännu fler vänner? Kanske är buxbomen borta? Kanske har Vallmon och Astilbens kompis Kiwi-Jenny flyttat därifrån? Kanske har jag lärt mig att bergsrabatten behöver vattnas lite oftare, så växterna där blir större och vackrare? Kanske har rabarberna gett upp hoppet om att leva i symbios med lupinerna? Vi får helt enkelt vänta och se...

Denna årsdag firar vi genom att jobba ute i ösregn med altan och trädgård. Ulrik och min kära far bygger på den sista biten på altanen (vilket ni får läsa om i separata inlägg om just detta STORA projekt), och jag har planterat, planterat och planterat lite till. Vi hade två pallkragsodlingar i trädgården där det växte bland annat mynta. När vi försökte plana till den sönderkörda leråkern till gräsmatta tidigt i våras, så fick dessa pallkragar snällt flytta på sig. De olika myntasorterna fick flytta till en balkonglåda, och idag bestämde jag mig för att dessa balkonglådor ska få agera sallad- och mangoldsodling istället. Myntan fick än en gång snällt flytta på sig, och numera bor de i plastpåsar i två fina träbalkonglådor. Kan man få tag på fyrkantiga innerkrukor?

Nu är det dags att laga en smaskig middag åt min älskling och min far. Det blir rotfrukter i ugn, kryddade med färska örter från krukorna på altanen, krispigt grillade kycklingklubbor, en fräsch sallad och någon smarrig sås som jag med kärlek rör ihop (eller så blir det klassisk smaksatt creme fraiche, klockan är ju trots allt redan ganska mycket).

/Fia